Killar killar killar
Festen hos mig resulterade i att endast jag och Åsa fick representera den kvinnliga delen och resten av festdeltagarna var då givetvis killar (ja vad skulle de annars va!) Eller nja förresten, fanns ju faktiskt två tjejer till, men de var 6 och 8 år och spenderade den mesta av tiden åt att sitta i köket och rita eftersom deras pappa inte hittat någon barnvakt. Efter ett bra tag dök dock både Elina och Josse upp men då var det nästan dags att bege sig ner mot stan.
Som vanligt trevlig förfest och singstar sjöngs som aldrig förr! Utestället som drabbades av oss var så klart Cardinal och där stötte man på gamla klasskompisen Bella som alltid är lika go och glad! Av någon anledning blev jag mest sittande denna helg. Förstår mig inte på mig själv, vissa kvällar vill jag dansa hela tiden och andra har jag ingen som helst energi över till detta. Jaja, Christian (som aldrig brukar vilja hänga med till Cardinal) fick iallafall sällskap eftersom inte han heller ville dansa.
Ramlade hem nångång strax efter 3, det var väl inte sååå farligt sent. Men ändå är jag givetvis jättetrött idag! Att då veta att månadens jobbigaste dag (månadsskifte) väntar på jobb imorgon gör inte det hela lättare... Fast jag överlever nog även detta!
Många liv på spel
Idag var jag ute på vägarna igen! Eller ja...samma gamla vanliga industriområde som jag brukar övningsköra på... Skillnaden denna gång var att det inte bara var Josses liv som stod på spel utan vi hade även en extrapassagerare i form av Åsa med i baksätet. Hur hon gick med på detta förundras jag fortfarande över men hon följde med. Mutade med en liten sväng på Väla först bara!
Upptäckte, tack vare medpassageraren, att man faktiskt kan köra och prata samtidigt haha! Det gick väl helt ok, som vanligt, men börjar tröttna lite på industriområdet. Är dock för feg för de riktiga vägarna än så får väl se hur det hela utvecklas!
Nu har mitt kära singstar hittat hem igen och det fungerade trots utlåningen till kollegorna i Helsingborg. De hade haft mycket kul vilket vi givetvis kommer att ha ikväll! Vad som nu händer... - Nej vi vet fortfarande inte exakt vad som händer, men måste man veta det??? Vet iallafall att vi utgår från mig sen får vi se vart vi hamnar! Med andra ord väntar spännande läsning imorgon...
Grattis Hannah!
Denna kväll slapp jag vara lekledare och min kära bror blev kvällens utvalde. Jag slapp alltså konfrontera dockleken denna gång!
Kvällens kommentar, eller snarare utlägg, stod äldsta systern för när hon försökte förklara för 6-åringen vad mp3 är för något. Hannah ställde frågan själv men tappade intresset ganska snart när samtalet blev för invecklat haha! Förklaringen löd typ: "musik man har i datorn...ehh...som typ på en skiva...alltså...ett filformat..." Jaja, bra försök iallafall!
Nu blir det snart läggdags, ännu en partyhelg stundar. Frågan är bara vad som händer. Ska ha fest hos mig, så mycket är bestämt sen några dagar, men exakt vilka som kommer har vi inte riktigt koll på. Men det är väl ganska mycket som vanligt...
Samtal med Åsa
Jag & Åsa (som numera säkert framstår som ett gift gammalt par!) kan prata i timmar utan att egentligen komma fram till någonting. Dessutom glömmer vi ibland bort att vi har varandra i luren. Idag sa Åsa helt plötsligt: "Ska vi säga någonting eller?" Ja vad ska man säga...
Vi kom fram till att vi skulle kunna dömas för alla möjliga brott om polisen hade fått för sig att avlyssna våra samtal. Detta p g a att vi rör till precis allting och pratar ganska kryptiskt på ett sätt bara vi förstår, så här lagom misstänksamt. Fast nu lär vi väl inte hamna i den situationen, förhoppningsvis...
Fick iallafall reda på att Ewe & Fatima helt plötsligt kanske ska bege sig till Jönköping på lördag så vår räkafton blir ju inte som planerad. Eller vi får väl försöka hitta ersättare. Efter är det iallafall bestämt fest hos mig...igen! Singstar som stående inslag så klart, blir säkert kul och annorlunda på nåt sätt!
PS2 på utflykt
Bekvämt?
Om jag ska försöka beskriva det (blir inte lätt) så innebär det att jag höjer bordet till nån höjd mellan stå- och sittställning. Jag sitter på stolen i vanlig höjd och placerar benen på en liten hylla under bordet. Vänder ner skärmen något så jag ser vad jag jobbar med. Ja, nåt i den stilen!
Kan givetvis inte sitta så här en hel dag men rätt skönt att variera med. Varför berättar jag då det? Jo när jag tänker på hur jag sitter får jag associationer till den "mänskliga krabba" Åsa sa att jag liknade när jag låg i hennes soffa i söndags haha!
Mer äventyr med Åsa
Det låter nog mer spännande än vad det är men med äventyr menar vi att vi ger oss iväg och försöker handla ihop. Sist var vi på ÖB och nu var det dags för matinköp. Av olika anledningar undviker vi numera Konsum som ligger några meter bort och har istället bestämt oss för att veckohandla på Oj - med cyklarna som bärhjälp.
Vid det här laget vet alla som följer min blogg att såna här simpla händelser inte alltid slutar som man tänkt sig när vi är i farten. Varför ska allt va som vanligt?
1. Vi bestämde oss för att dela vagn, vilket var mindre genomtänkt. Jag hade full koll på den men Åsa spenderade mer tid i affären åt att springa och leta efter mig och vagnen än åt att faktiskt handla.
2. Vart Åsa än gick pep det hysteriskt kring henne. Oftast i samband med att hon försökte betala med sitt kort, vilket hon gjorde vid två tillfällen. Inga diskreta pip utan såna som gjorde att halva affären hoppade till...ungefär...!
3. Vi väljer den långsammaste kassörska som existerar på denna jord! Att hon sen inte ens drog på smilbanden när vi försökte skämta till det gjorde ju inte saken bättre. Sen kanske inte vi har världens bästa humor men vi försökte iallafall lägga oss på hennes nivå!
4. Stooort problem uppstår när vi än en gång handlat för mycket och inser att vi fortfarande varken har körkort eller bil någon av oss. Åsa mobbade mig lite när jag försökte lasta min cykel, vilket inte var det lättaste! Ja jag såg nog rätt rolig ut men det gick till slut iallafall och hem kom vi!
Imorgon vänder veckan och helgen kommer allt närmare. Denna helg blir det favorit i repris; räkafton med tjejerna, följt av singstar och givetvis utgång! Can't wait!
Mänsklig krabba?
Blir jag förvånad över kommentaren? - Nej inte egentligen men jag skratta så jag höll på att dö!
Hatar söndagar!!!
Jaja, kan ju meddela att även denna helg varit mycket lyckad. Vart gårdagen tog vägen vet jag inte riktigt för helt plötsligt var det kväll och jag, Josse och Annica befann oss på förfest nr 1 hemma hos Åsa. När man ska förflytta sig vidare drar det som vanligt ut på tiden och när vi kom till förfest nr 2 var merparten av folket redan på plats. Åkte med världens sämsta taxichaffis som släppte oss fyra förvirrade själar på helt fel adress. Utan att köra oss rätt peka han på vägen och sa typ "det är 100 meter ditåt". Kan ju tillägga att det INTE var 100 meter utan snarare några 100 meter, när vi väl hittade rätt.
På förfest nr 1 utdelades uppdrag till samtliga av oss fyra, uppdrag som vissa lyckades bättre med än andra! Jag kan ju säga att Josse nog var den som lyckades minst eftersom hennes hade något att göra med hennes dryga kommentarer som har en förmåga att sprudla när hon får lite vin i sig. Alla som råkade ut för dessa behöver inte ta illa upp, hon menar inget illa haha!
För andra helgen i rad fick vi besök av Halmstad-killarna, denna gång minus två killar och plus en annan. Ja alltså, två från förra helgen hade bytts ut och ersatts av en annan, hur det nu lät... Denna gång fick vi chansen att visa ett uteställe med mer än 15 besökare, och slutdestinationen blev så klart Cardinal. Där inne var det mest som vanligt, mycket folk och mycket dricka! Jag, Åsa och Annica blev fotade av någon tidning, tror det var Nöjesnytt...den gratistidningen som finns lite här och var på stan. Intressant...eller inte!
Annica lyckades med bedriften att gå runt och fråga typ alla killar på Cardinal om de var singlar. Det gick typ till så här:
Annica: Hej är du singel?
Killen: Ja/nej
Annica: Jaja, kan va bra att veta
Ja varför inte liksom, bättre att veta eller hur? :)
För att gänget från Halmstad skulle slippa sova på gatan var jag snäll nog att erbjuda min soffa. För alla oroliga själar så är det snälla killar och inga psykopater ;) Efter lite matinköp blev det alltså en promenad hemåt, passade på att trakassera Åsa lite genom hennes fönster också.
Och nu sitter man här igen... Mår oförskämt bra men undrar lite om jag verkligen nyktrat till än eller om det bara är så att jag fortfarande är lite påverkad och kommer att drabbas av en fördröjd bakfylla lite senare ikväll... Återstår att se, nu väntar snart lite bakismat med Åsa!
Tillägg
After Work
Nästan en flaska vin senare (ja eller några fler totalt sett) var det dags att bege sig hemåt - en minst sagt intressant bussresa. För att hålla mig någorlunda vaken ringde jag runt till alla jag kände och stackars Åsa var den som var mest tålmodig och underhöll mig längst.
Nu är jag hemma igen och klockan är bara 20... Vad ska jag hitta på nu??? Vinet har gett mig en mild trötthetseffekt men det känns lagom onödigt att gå och lägga sig nu! Jaja, får väl fortsätta ringa runt till folk och försöka hitta på nåt kul. Den "riktiga" festen börjar ju inte förrän imorgon!
Nytt försök
Regnet gjorde sig givetvis påminnt men denna gång tog jag till mitt hemliga vapen - mitt paraply! Så det kunde regna på bäst det ville, synd bara att regnet kallade på sin vän vinden... Inte så lätt att hålla ett paraply som det alltid blåser i denna stad...
Men duktig var jag iallafall!
Världens bästa pappa!
Men i eftermiddags ringde min kära pappa och erbjöd sig att åka till Ängelholm och hämta mig efter mötet, kan man bli mycket snällare??? Nej, tror knappt det! Så än en gång TACK PAPPA för att du är bäst! Du räddade min dag/kväll. KRAM på dig!
Smart? - Nej
Vid halv sjutiden blev jag rastlös och hörde med Josse om hon var sugen på en promenad, vilket hon var. Så vi gav oss ut och det började småstänka lite. Efter 5-10 minuter öppnar sig himlen och vi blir genomblöta. Men vid denna tidpunkt hade vi redan hunnit så långt att det inte var lönt att vända, vi kunde lika gärna gå vår runda i Jordbodalen som tog ungefär en timme. Men att regnet sedan skulle utvecklas till både åska och hagel hade vi inte räknat med! Snacka om MAX otur!
Kom hem som en dränkt katt med en halv insjö i skorna och kastade mig in i duschen, stannade där rätt länge för att försöka få upp värmen. Nu känner man sig dock rätt nöjd med att man faktiskt genomförde hela rundan, och kläderna torkar ju...!
En kväll på Wallmans
Festen hos Ewe och Fatima var mycket trevlig, men det kan väl inte bli annat i vårt sällskap! På nåt sätt, utifrån usel vägbeskrivning av mig, lyckades ett gäng från Halmstad hitta dit men vi är ju vana vid nytt folk så det var bara roligt.
När drickan började ta slut förflyttade sig gänget de 100 meterna till nyöppnade Wallmans. Tyvärr sitter nog söderryktet fortfarande hårt präntat i helsingborgarna och stället var i princip tomt när vi anlände. Lokalen är hur fin som helst och alla förutsättningar finns för att det ska kunna bli ett populärt ställe, kanske kan hoppas att det ändras med tiden! Hade inte vi varit ett gäng på typ 15 personer hade vi nog inte blivit långvariga, ju fler desto roligare!
Hur nedanstående bild kom till kommer jag inte riktigt ihåg, men jag minns att det var väldigt viktigt att jag fotade Åsa med vakten så ja...en förklaring kommer kanske så småningom! Åsa kan väl lägga en kommentar om hon själv minns anledningen...
Ett större antal shots och en hel del övrig dricka ledde så småningom till att stora delar av gänget stod på scenen och dansade, försökte fota men gick inte så bra. Det är iallafall mina vänner på bilden! Sista dansen fick Ewelina som blev uppbjuden av en sjungande dj.
När klockan närmade sig stängning uppstod nästa problem, var ska Halmstad-killarna sova? Det löste sig dock och de placerades på lite olika destinationer i Helsingborg.
Idag blev det som vanligt bakismat hos Åsa, en hel del som behövdes diskuteras också men sammanfattningsvis hade vi båda en mycket rolig kväll!
Grattis Marie!
Jag måste ju förresten börja från början. Presenten inhandlades 20 minuter innan ankomst på kalaset, men såna är vi syskon, ute i sista sekunden tillhör vanligheterna. Åker med min andra syster ut till Laröd och vad lyckas då Petra göra? - Jo hon ställer sig i en speciell bussfil och reagerar på det genom att säga: "Oj vilka konstiga trafikljus". Här höll jag på att dö, tycker sånt kan bli lite lagom pinsamt - men kul!
Kvällen var mycket trevlig, lite lek med sötaste systerbarnen och några öl för att inleda helgen! Leken blir dock lite för mycket för mig när 5-åringen (snart 6) vill leka med dockor med mig. Hon säger "nu börjar vi leka" och jag vet inte riktigt hur hon menar... Familjen ser min förvånade lite förvirrade min och förklarar vänligt men bestämt: "ja hon menar inte gå på puben iallafall!" Ja, så tänker min familj om mig haha!
En annan lite otippad kommentar var när 3-åringen helt plötsligt frågar mig: "var är Jocke?" För er som inte vet är detta mitt ex och vi gjorde slut i februari. Ja man kan ju börja undra när man inte sett honom på 7 månader, fast sen tänkte hon efter lite och kom fram till att jag hade flyttat. Lite gulligt var det iallafall!
Efter många timmars sömn bär det snart iväg till Väla med Minna & Åsa och ikväll blir det som vanligt fest. Denna gång är det Ewe & Fatima som slår upp portarna vilket jag jublar över, slipper ju städa imorgon! Sen ska vi försöka ta oss in på Wallmans nattklubb, om de två tjejerna under 25 kommer in vill säga...återstår att se!
Neeeeej!!!
Har sån där stegräkningstävling på jobb och ska ha några veckor framöver... Tycker jag traskar på rätt bra men imorse har jag alltså råkat komma åt den där knappen som bara raderar alla veckans steg, inte bra alls!
Men ja...jag får väl försöka komma ihåg vad den stod på ungefär... Hoppas kollegorna litar på mig!
Modell för en dag (15 minuter!)
Kom till jobb och insåg efter en snabb titt i kalendern att det var idag jag skulle fotas, foto som bland annat ska pryda vårt intranät. Eftersom jag hatar foto och definitivt inte hade förberett mig på detta kändes det sådär men jag ryckte lite på axlarna och tänkte att det får väl gå. Kommer till fotograferingen och inser att oj det här var seriöst! Kändes som att komma in i en riktig fotostudio och att vi skulle va modeller, på något smått obegripligt sätt! Smink låg framme för de som kände sig manade att använda det, och fotografen gav intstruktioner om hur vi skulle se ut, sitta, le och så vidare. Tror nog det knäpptes en 20-30 bilder innan han gav upp. Helt otroligt! Men visst, kul att få känna på hur det är att va modell för en dag. Säger bara: stackars modeller som står ut med dessa fotoblixtar hela dagarna. 15 minuter i "studion" för min del och jag ser nästan fortfarande stjärnor haha!
Jag lever!
Men jag har faktiskt kurerat mig i helgen och gjort så lite som möjligt! Så nu är jag frisk, nästan iallafall. Den där jäkla hostan sitter kvar men det gör den alltid när jag varit sjuk. Tar lite av morfin hostmedicinen på kvällarna så jag åtminstone kan sova och ja...den hjälper nog!
Efter en lååång dag på jobb idag blir det lite Idol-feber hos Åsa. Vi kan bara inte hålla oss ifrån detta program, åtminstone inte nu i början när hysteriskt många människor (?) gör bort sig hysteriskt mycket! :)
På bättringsvägen
Blev dock ett mer seriöst läkarbesök än jag väntat mig, fick ta både stick i fingret och halsprov m.m. men det resulterade ändå bara i hostmedicin, 2 st olika dessutom + en kortisonnässpray. Så nu ska jag nog kunna bli frisk, hoppas jag iallafall med tanke på vad det kalaset kostade!
Känner mig dock lite bättre idag, och nej - det är inte för att det är helg och för att jag ska kunna ut och festa för er som trodde det! ;) Ska faktiskt ha den första återhämtningshelgen på mycket länge. Välbehövligt? - Ja antagligen!
Åsa - räddaren i nöden
Nu var det dock så att hon efter några timmar själv började känna sig lite småsjuk så sannolikheten att jag får behålla medicinen är inte längre så stor...
Jag får väl helt enkelt försöka ta mig ner till doktorn imorgon för att få lite egen medicin, usch vad jobbigt...men nödvändigt!
Sjuk...
Känns inte som så länge sen sist fast det var i och för sig i början av sommaren jag hade halsfluss...
Jaja, hur som helst hatar jag att vara sjuk, framför allt eftersom jag fortfarande är relativt ny på mitt jobb och redan varit sjuk två gånger. Men det kan man ju inte hjälpa!
Tror jag fick lite feber inatt men åkte ändå till jobb och gjorde ett tappert försök. Vid lunchtid gick det dock inte längre så då åkte jag hem. Just då var det superjobbigt att vara ungefär 1 timme hemifrån.
Men hem kom jag och jag sov inte mindre än 4 timmar, så nej...jag är nog inte riktigt frisk. Blir nog hemma imorgon också...
Typiskt svenskt
Bussarna har börjat bli ganska fulla nu om dagarna, det märks att sommarlov och semestrar är slut. Visst, jag kanske tillhör dom som gärna lägger min väska på platsen bredvid - OM där finns gott om platser vill säga. Börjar bussen sedan fyllas på tar jag givetvis bort min väska och låter folk sätta sig där utan att ge dom en dödande blick. Hade en tant framför mig idag som inte tog lika lätt på det hela, TVÅ gånger var hon tvungen att flytta på sin väska och trots att jag satt med musik i öronen kunde jag höra hur hon suckade... För att inte tala om blicken hon gav, följt av ett himlande med ögonen. Why??? Tycker det är ett konstigt beteende...
Jag blev iallafall ganska trött på "folk" på vägen hem idag. Som om inte det var nog hade Konsum invaderats av hela Helsingborgs befolkning och när jag väl kommer fram i kassan ska kunden framför helt plötsligt börja ringa över pengar från sin bank - och kassören väntar på detta?!? Tröttsamt....
Därefter hade jag för tredje gången denna sommar ett uppdrag att utföra åt folk som är på semester. Denna gång var det min bror och hans tjej som bad mig gå hem till dom och programmera en inspelning av fotbollsmatchen ikväll. Visst tänkte jag, men det var lättare sagt än gjort! Först skulle matchen beställas, vilket i och för sig inte var så svårt. Men sen skulle det knappas på fem fjärrkontroller och lika många apparater innan inspelningen (förhoppningsvis!) var registrerad. Jag hade Jonas i luren, men han befinner sig ett antal mil härifrån (på Kreta) så vi får väl hoppas på det bästa!
Lugn kväll? Eller hur...
Efter en mycket lyckad räkbuffé och några glas vin gav vi oss på resterna sen cocktailpartyt, och då menar vi så klart resterna i flytande form... Det kan ju inte stå där och bli gammalt!
Ytterligare några glas senare vill vi så klart gå ut och den lugna kvällen är förstörd för längesen. Vi tänkte dock bara gå på nån pub men givetvis hamnade vi även denna kväll på Cardinal. Förvånad???
Diverse hysteriskt roliga incidenter under kvällen (just för stunden iallafall!):
1. Vi ska blanda till en mojito-kanna, med sånt drinkpulver man kan köpa i en vanlig affär. Bara det att när Jennie tillsätter mixen i det kolsyrade vattnet, med sprit så klart, uppstår en fontän och mitt stackars köksgolv (som ännu inte återhämtat sig sen förra helgen) drabbas än en gång av översvämning. Jaja, gott blev det iallafall, frågan är bara om där var nån sprit kvar i kannan eller om det låg kvar på golvet!
2. Vi fyra bestämmer oss för att skriva en bok om våra inte helt normala liv. Det är bara att klippa och klistra lite ur min och Åsas blogg och lägga till lite synpunkter och åsikter från Ewe och Fatima så blir det succé!
3. Konstig konversation:
Jennie: Nej nu ramlar mina barn igen (Obs! Foto på min systers barn!)
Åsa: Ojdå
Jennie: Var är dom? Har du sparkat in dom under kylen?
Åsa: Nej dom sitter i fönstret
4. Det tar en kvart för Ewe att kunna säga "Järnvägsanställdas helnykterhetsförbund". Fråga oss inte varför vi gick runt och sa detta, vi tillhör ju knappast detta sällskap haha! Men det blev en grej av det iallafall och hon gav sig inte förrän hon kunde säga det.
5. Innan vi går ut ska Åsa snabbt hem om och byta om (ja vi skulle ju som sagt inte gå ut). Då får Fatima ett ryck och vrålar SKOREGN samtidigt som hon tar alla skor Åsa äger och kastar runt i hela lägenheten. Åsa hade skor överallt när hon vaknade idag, allt från i sängen till på köksbordet...
Jag tror ändå jag kom hem i någorlunda rimlig tid inatt, 2.30 tyckte jag klockan var när jag tittade på den. Någon gång under natten vaknade jag iallafall och trodde att jag skulle dö med kramp i ena vaden. Så här i efterhand var det nog tur att jag var lite påverkad, det kanske dämpade smärtan något för det gör så fruktansvärt ont!!!
Idag ville jag helst inte vakna när det var dags för det. Längesen jag mådde riktigt illa efter en utekväll men idag var det alltså så. Den traditionella bakismaten med Åsa blev av men denna gång fick hon hämta maten till oss båda och komma hem med den till mig, ja så illa var det... Jag får göra henne en tjänst en annan gång!
Dagens konversation, kom lite halvspontant när vi låg lite halvdöda i varsin ände av soffan:
Åsa: Jag tror jag fick en smäll på hakan igår
Jennie: Jaså, av vem?
Åsa: Av dig
Haha, ja vi är iallafall fortfarande kompisar!
Medan jag mådde fysiskt dåligt mådde andra halvan av sällskapet mentalt dåligt, har sällan skådat sådan ångest! Detaljer tänker jag dock inte nämna, ordet växeltelefonist kan iallafall vara en ledtråd! ;)
Äventyr med Åsa
Så sant som det var sagt. När vi närmar oss slutdestinationen vill Åsa ta en genväg som visade sig inte va den bästa. Hon ledde mig in i en mindre djungel med brännässlor upp till axlarna ungefär. Jag såg nog rätt rolig ut när jag stod där och samlade mod innan jag sprang genom dessa små växter, Åsa skrattade friskt iallafall!
Väl inne på ÖB bestämmer vi oss för att vi måste gå genom varje gång i hela butiken, man vill ju inte missa något haha! Det finns verkligen gott om minst sagt konstiga saker där inne och vi samlade givetvis på oss en del av dessa, bland annat varsin jojo med tuggummi inuti. Mitt bästa köp var iallafall en brödrost som jag saknat under en lång tid, 89 kronor - perfekt! (Jaja, lite reklam kan man väl bidra med...!) En del av mina inköp framgår av bilden nedan, och nej - jag röker inte för er som la märke till askfatet. Däremot gör ju en hel del av mina vänner det, och ja...det händer ju som bekant att vi brukar ha lite festliga sammankomster i min lilla lya.
Efter besöket på ÖB gör vi ett kort stopp på Pölsemannen utanför och han måste trott att vi var två av världens mest förvirrade människor, stackars kille... Men vi är ju som vi är och det blir lätt lite konstigt om man inte känner oss! Vi bestämmer oss sedan för att gå hem också, lite motion skadar ju inte. Halvvägs hem inser vi att världens regnmoln jagar oss och vi ökar tempot. Lyckas tyvärr inte undvika regnet så lite blöta blir vi, men men.