Efter en dags trängsel nere på festivalen i stan orkar jag inte mer, förstår inte hur jag ska klara av två kvällar till! Givetvis kommer jag ju hamna där ändå men man blir rätt snabbt lite matt...

Slutar sent på jobb och tänker att då brukar ju bussen hem till Helsingborg vara ganska lugn och folktom men oj vad fel jag hade. Tänkte ju inte på att "bönderna" (ursäkta uttrycket!) invaderar stan så fort det nalkas festival! Med tanke på att jag hinner passera både Strövelstorp, Hasslarp och Fleninge (ja ni hör ju på namnen!) kan ni kanske själva förstå att det hinner stiga på ganska eller snarare väldigt många av detta lilla folkslag... Så ja...bussen blev försenad och stackars Pelle fick vänta extra länge på mig, även Christian dök upp betydligt senare än utsatt tid! Alla tre var vrålhungriga men köerna till matstånden var inte att leka med, så det fick bli lite grillspett och potatissallad för en betydligt dyrare peng inne på ett scenområde istället, då kunde vi ju ta en öl till! :)

Eller ja...cider skulle jag dricka idag tänkte jag. Blev en men när jag sen skickade förvirrade Pelle att köpa en till (obs! jag poängterade väldigt tydligt att det var cider jag skulle ha!) förvandlades denna helt plötsligt till en öl... Jaja, den slank ner iallafall men efter den fick det räcka med dricka för idag, duktigt tänkt va? Vissa måste ju faktiskt jobba imorgon...

Slår oss ner vid min syster och hennes familj och efter en stund dyker även Claudia upp. Lisa Miskovsky stod på schemat och ja, hon var väl ok. Lyckades iallafall fota storbildstvn! :P

       


Systerns lilla familj

               

Efter denna lilla sammankomst, som vid det här laget hade utökats av ytterligare folk i vår bekantskapskrets, ringer jag Åsa och nämner att Lennart (från Leende guldbruna ögon) ska spela en halvtimme senare. Trots värsta regnvädret bestämmer vi oss för att vi faktiskt bara måste se honom, den serien har ju i princip blivit kultförklarad! Ca en halvtimme efter utsatt tid börjar "dansbandet" spela (ja...det var ju faktiskt dansband...) men första låten får ett minst sagt oväntat plötsligt slut när taket över scenen ger lite vika och en enligt trummisen "rejäl lokal skur" sköljer över bandet... Men...tänkte vi...eller framför allt Åsa... Vi kan ju inte ha stått här i mer än en halvtimme i ösregn utan att lyckas få en bild på kära Lennart! Vi har vid det här laget full koll på att han faktiskt står precis bakom scenen bakom ett galler och glider sakta förbi. Jag poängterar ganska tydligt för Åsa att "NEJ du kan inte gå fram och fota honom!!!" Det höll hon väl i och för sig med om men samtidigt får hon syn på ett gäng småtjejer som börjar rota i väskan och närmar sig Lennart. Snilleblixten är ett faktum och medan småtjejerna tigger autograf lyckas Åsa knäppa nedanstående bild:

Värt väntan? Njae...

Efter fotoprojektet tog vi bussen hem och här sitter jag nu...och reflekterar över kvällen som i vanlig ordning inte blev riktigt som vi tänkt oss... Undrar hur denna helgen kommer sluta...!