Så kan det gå!
Kvällen igår var helt hysteriskt rolig och antagligen den konstigaste på väldigt länge (ja det kan bli konstigare än vad det normalt brukar bli i våra liv..!)!
Det var svårt att komma igång efter fredagens bakfylla men efter ett par glas var man på gång igen. Antagligen är det så att kombinationen av totalt olika människor på våra fester gör att det blir helt galet, så även denna gång.
Jag och Åsa stod för vars en hur tänkte jag nu, tror dock att dom är lite svåra att återberätta men ska göra ett försök:
1. Åsa ska fota oss via spegeln i hallen, jag blir förvånad och undrar varför vi ser oss själva i mobilen (det brukar man inte göra när man håller den så som hon gjorde...) och slänger ur mig en kommentar om det. Åsa (som faktiskt själv fick tänka till några sekunder) brister då ut i en hysterisk skrattattack och poängterar att det kanske har att göra med spegeln... Mmm...ja...det ligger ju någonting i det...
2. Vi diskuterar hur vi ska göra med alla 100-tals foto denna gång, om jag ska komma ner till henne under morgondagen och bränna hennes bilder på en skiva osv. Då kläcker Åsa ur sig: "Ja men jag får se ditt mobiluttag, om det är samma kan jag ju bara komma upp och slänga in dom direkt i din dator". Eftersom vi inte är så snabbtänkta i dessa lägen tänkte även jag till några sekunder innan jag konstaterar att "Åsa, det där är väl ingen mobil...det är en digitalkamera..."
Ja, på den nivån hamnar vi lätt när vi umgås...men det är faktiskt rätt kul, inte minst i efterhand!
Denna gång förvandlades nästan min fest till en trappfest, detta då en lägenhet på varje våning i huset hade fest. Så där sprang vi runt och hälsade på varandra och minglade lite i trappan, lite roligt! Insåg då även att jag inte ensam kan få skulden om somliga grannar blivit störda av allt spring, rätt skönt... Så nu får man väl vara mer social än man brukar när man stöter på grannarna nästa gång!
Lite senare beger vi oss ner mot festivalen på stan, projektet under färden ner blev att gå in på varje pub som passerades för att höra om de hade några drinkparaply vi kunde få eller få köpa, det hade dom inte... Så till slut fick vi nöja oss med några sugrör. För er som inte känner till det skulle paraplyna användas till en i gänget (antagligen jag) för att guida och hålla ihop gruppen på stan, guider har som bekant ofta paraply som de går runt och viftar med...(riktiga då men vi tyckte drinkparaply hade varit lite roligare!)
Vi hade lite Hawaii-tema och är man inte försiktig med blommorna (?) kan det gå så här... Men vi lyckades laga kransen som tur var...situationen räddad!
Efter en stämpel på Cardinal försvinner vi bort mot huvudscenen för att se Andreas Johnson, ja han var väl bra men inte så bra att jag som Åsa fått för mig att tränga mig nästan längst fram för att få till en bra bild. Då var det betydligt bekvämare att stanna lite längre bak och få bilderna av henne idag!
Efter ett par timmar på Cardinal drabbas jag av plötslig akut trötthet och måste hem och sova direkt. Det blev en taxi hem med Åsa och hon fick inte ens köpa en kebab för att stilla sin hunger, så hysteriskt trött var jag! Vad som sen hände när jag kom hem vet jag inte men jag fick ett ryck och städade undan alla spår av festen, eller ja...jag drog ju inte fram dammsugaren men plockade undan alla burkar och flaskor och försökte få lite ordning iallafall. Idag kom jag sen på att dammsugaren faktiskt inte fungerar... Behöver köpa ett nytt munstycke till den men när kommer man liksom ihåg det?! Jaja, jag har i allafall haft en ursäkt till att inte behöva städa idag, och sååå väldigt skitigt är här faktiskt inte, bara lite grusigt på hallmattan efter allt spring i trappan!
Idag blev det som vanligt bakismat hos Åsa, från stället som har femton minuter en kvart som nån slags slogan. Här komplicerade vi till det lite för den stackars pizzabagaren när vi skulle beställa en inbakad pizza fast platt. Ja, alltså utbakad kan man kanske också säga men det låter ungefär lika konstigt. Det blev iallafall rätt till slut och pizzan var god, fick dock inte ner mer än knappt halva men sen kom Fatima och Ewelina förbi och knaprade på våra rester.
Det var svårt att komma igång efter fredagens bakfylla men efter ett par glas var man på gång igen. Antagligen är det så att kombinationen av totalt olika människor på våra fester gör att det blir helt galet, så även denna gång.
Jag och Åsa stod för vars en hur tänkte jag nu, tror dock att dom är lite svåra att återberätta men ska göra ett försök:
1. Åsa ska fota oss via spegeln i hallen, jag blir förvånad och undrar varför vi ser oss själva i mobilen (det brukar man inte göra när man håller den så som hon gjorde...) och slänger ur mig en kommentar om det. Åsa (som faktiskt själv fick tänka till några sekunder) brister då ut i en hysterisk skrattattack och poängterar att det kanske har att göra med spegeln... Mmm...ja...det ligger ju någonting i det...
2. Vi diskuterar hur vi ska göra med alla 100-tals foto denna gång, om jag ska komma ner till henne under morgondagen och bränna hennes bilder på en skiva osv. Då kläcker Åsa ur sig: "Ja men jag får se ditt mobiluttag, om det är samma kan jag ju bara komma upp och slänga in dom direkt i din dator". Eftersom vi inte är så snabbtänkta i dessa lägen tänkte även jag till några sekunder innan jag konstaterar att "Åsa, det där är väl ingen mobil...det är en digitalkamera..."
Ja, på den nivån hamnar vi lätt när vi umgås...men det är faktiskt rätt kul, inte minst i efterhand!
Denna gång förvandlades nästan min fest till en trappfest, detta då en lägenhet på varje våning i huset hade fest. Så där sprang vi runt och hälsade på varandra och minglade lite i trappan, lite roligt! Insåg då även att jag inte ensam kan få skulden om somliga grannar blivit störda av allt spring, rätt skönt... Så nu får man väl vara mer social än man brukar när man stöter på grannarna nästa gång!
Lite senare beger vi oss ner mot festivalen på stan, projektet under färden ner blev att gå in på varje pub som passerades för att höra om de hade några drinkparaply vi kunde få eller få köpa, det hade dom inte... Så till slut fick vi nöja oss med några sugrör. För er som inte känner till det skulle paraplyna användas till en i gänget (antagligen jag) för att guida och hålla ihop gruppen på stan, guider har som bekant ofta paraply som de går runt och viftar med...(riktiga då men vi tyckte drinkparaply hade varit lite roligare!)
Vi hade lite Hawaii-tema och är man inte försiktig med blommorna (?) kan det gå så här... Men vi lyckades laga kransen som tur var...situationen räddad!
Efter en stämpel på Cardinal försvinner vi bort mot huvudscenen för att se Andreas Johnson, ja han var väl bra men inte så bra att jag som Åsa fått för mig att tränga mig nästan längst fram för att få till en bra bild. Då var det betydligt bekvämare att stanna lite längre bak och få bilderna av henne idag!
Efter ett par timmar på Cardinal drabbas jag av plötslig akut trötthet och måste hem och sova direkt. Det blev en taxi hem med Åsa och hon fick inte ens köpa en kebab för att stilla sin hunger, så hysteriskt trött var jag! Vad som sen hände när jag kom hem vet jag inte men jag fick ett ryck och städade undan alla spår av festen, eller ja...jag drog ju inte fram dammsugaren men plockade undan alla burkar och flaskor och försökte få lite ordning iallafall. Idag kom jag sen på att dammsugaren faktiskt inte fungerar... Behöver köpa ett nytt munstycke till den men när kommer man liksom ihåg det?! Jaja, jag har i allafall haft en ursäkt till att inte behöva städa idag, och sååå väldigt skitigt är här faktiskt inte, bara lite grusigt på hallmattan efter allt spring i trappan!
Idag blev det som vanligt bakismat hos Åsa, från stället som har femton minuter en kvart som nån slags slogan. Här komplicerade vi till det lite för den stackars pizzabagaren när vi skulle beställa en inbakad pizza fast platt. Ja, alltså utbakad kan man kanske också säga men det låter ungefär lika konstigt. Det blev iallafall rätt till slut och pizzan var god, fick dock inte ner mer än knappt halva men sen kom Fatima och Ewelina förbi och knaprade på våra rester.
Ja det här blev nog världens längsta blogginlägg men hoppats att jag lyckats roa någon iallafall! Nu ska jag precis som staden Helsingborg försöka återhämta mig efter tre dagars festival-festligheter...
Kommentarer
Trackback