För er som inte upptäckt det så är jag nu singel igen. Förvånad? Ja det är det många med mig som är...

Men passar man inte ihop finns det inte mycket man kan göra. Har först idag insett att han hade rätt. Vi är för olika på ett sätt som inte hade hållt i längden. Denna insikt tar ju tyvärr inte bort det faktum att jag saknar hans kramar och hans famn, men detta får jag försöka ersätta med något annat. Har ju underbara vänner och en underbar familj.

En miljon kramar till Åsa och Josse för att ni funnits där, utan er hade det blivit 1000 gånger svårare.

Vad har jag då bestämt mig för? Har bestämt mig för att inte gråta på hela dagen. Jag vet att det är normalt att gråta när man är ledsen men att testa sin mentala förmåga och bevisa att man klarar något man bestämt sig för betyder mycket.

Nu kanske det inte blir något bloggande på ett tag. Men när nästa inlägg väl kommer vet ni att jag antagligen mår mycket bättre och är på väg till min vardag igen...


P.s. Förlåt pappa för att du inte fick något grattis-inlägg i lördags! Men det var ju då det hela hände... Grattis i efterskott iallafall!