Inte likt mig att säga så men idag var jag förbannad!

Småungarna från kvarteret har gjort mig irriterad många gånger nu, de skriker och gapar (inte som "normala" barn utan helt hysteriskt) och de beter sig som små gangstrar som kastar lysrör på marken, kastar saker från balkongen och nu nyligen hittat en ny hobby som består i att hoppa från en innergård ner på min - och på taket till vårt soprum/cykelskydd. Inte nog med att det låter som om åskan brakat loss (det är ett plåttak) men för deras egen skull (eller kanske borde ligga i föräldrarnas intresse???) borde de vara lite försiktiga eftersom taket endast är några millimeter tjockt.

Försökte snällt men bestämt påpeka detta för ungarna idag när jag kom hem med min cykel. Förklarade att taket är extremt tunnt och att det skulle göra mycket ont om de skulle ramla igenom det (vilket antagligen bara är en tidsfråga!). Vad fick jag då för reaktion? Jo en kaxighet jag aldrig skådat hos en sju-åttaåring, "ramlar jag så hoppar jag ner" fick jag till svar med fingret som följd.


Nu har jag i alla fall gjort mitt sen är det väl upp till föräldrarna (som inte verkar bry sig ett skit om sina barn) att uppfostra dem till något annat än blivande kriminella gangstrar...

Får man lov att hoppas att de ramlar och lär sig en läxa..?