...och jag lever än. Det är ju alltid bra...

Tankarna kretsar fortfarande mycket kring det som hänt, och drömmarna om nätterna är inte att leka med. Men det är väl då det hela bearbetas misstänker jag. Känner mig bara helt matt och enormt känslosam när jag vaknar, vilket är lite jobbigt.

Nu är det snart helg och den ser ut att bli fullspäckad, vilket är bra. Imorgon ska jag hem till ena systern och äta fondue (tror jag det blev i alla fall) med hennes man och vår privata taxichaffis Plattis. På lördag är det dags för den omnämnda tjejmiddagen hos Jenny. Där väntar en trerätters middag med efterföljande drinkar och sen givetvis utgång (som jag nu börjat se fram emot igen).

Trevlig helg om vi inte hörs innan!