Då vet jag äntligen vad som är fel. Läkarbesöket i tisdags visade att jag helt enkelt drabbats av en depression. Beskedet kom väl inte som en fullständig chock men det känns ändå bra att ha kollat upp det och fått en professionell bedömning.

Som jag skrev tidigare har jag ingenting att dölja, tvärtom vill jag att alla ska få veta. Dels för att det är en enorm lättnad att alla vet (jag kan på så sätt undvika frågor och spekulationer), dels för att jag till viss mån önskar förståelse i en del situationer. Jag är inte alltid på topp (vem är det?) och ibland drar jag mig undan, svarar inte i telefon och vill bara vara själv. Ibland kan jag verka irriterad och då beror det inte på någon eller något annat än min depression. Känslorna går upp och ner och mitt humör kan variera från en minut till en annan.


Som min läkare sa så ska jag inte se det hela som en "sjukdom" utan snarare som ett "tillstånd" som jag ska försöka ta mig ur. Jag påbörjade min medicinska behandling idag. Nu säger de att det kan ta några veckor innan man börjar känna resultat. Men jag är hoppfull och ser fram emot en förbättring av mitt allmänna tillstånd!