Äntligen har jag fått ett avslut på det jag skrev om i förra veckan. Jag är stolt över mig själv att jag vågade, att jag samlade mig och berättade precis allt. Det är en extremt svår situation jag har varit i, och jag var nära till tårar när jag berättade.

Men nu är det gjort och en sten har lättat från hjärtat. Nu kan jag gå vidare och försöka glömma...

Fast jag kommer så klart vilja veta fortsättningen, tur man har de rätta kontakterna för det!