Tänk så snabbt ett liv kan vändas helt upp och ner, eller till och med ta slut.

Jag tänker på den 22-åriga kille som dog i häktesbygget här i Helsingborg igår. Gick med i en minnesgrupp för honom på Facebook och jag måste säga att jag är riktigt rörd. Jag känner inte killen överhuvudtaget men jag kan verkligen sätta mig in i hur hans närstående måste känna. Eller förresten... Kan jag det?

Han var förlovad och nybliven pappa. Genom lite efterforskning hittade jag hans sambos blogg, ni hittar dit här, och inlägget jag länkat till är publicerat ungefär 20 minuter innan hennes fästman och hennes barns pappa omkom. Usch...

Hur går man vidare efter en sån förlust?

Sänder alla tankar till hans nära och kära, och framför allt till hans lyckligt ovetande lilla son...