Jag har svårt för en viss typ av människor.

De som hela tiden måste framhäva sig själva. Berättar man något om sig själv ska de genast kontra med något från sitt eget liv och de visar inte något intresse över det man själv sagt överhuvudtaget. De är bara intresserade av att få glänsa med sitt eget liv.

Det är ungefär samma människor som hela tiden berättar om hur perfekt deras liv är. Pratar jag om något halvtråkigt som hänt mig vill jag inte som en direkt kontring höra hur perfekt den andra personens liv är! Couldn't care less!!!

Tack och lov har jag kommit till insikt om att de som skryter om sitt perfekta liv sällan har det så bra som det verkar. De lider av stor osäkerhet och måste framhäva det positiva för att skydda sig själva.

Nu ska jag bara komma på ett sätt att hantera dem...