Påsken blev allt annat än det jag tänkt mig, åtminstone själva påskafton!

Men om man ska ta det från börjar så var långfredagen helt fantastisk! Det slog om till riktig sommarvärme samma dag som svenska folket inledde sin långledighet, kan det bli bättre?!

Spenderade förmiddagen med Noah och Magnus nere på Gröningen. Jag bättrade på brännan och killarna sprang rundor.

                                  
                                 Gröningen visade sig från sin bästa sida

Framåt eftermiddagen körde Magnus och lämnade Noah och på kvällen bjöd vi in oss själva på grillning hos min kollega Karin och hennes Christian, som Magnus också känner. Var en skittrevlig och generös kväll (ni kan säkert lista ut vad jag menar!) som slutade med taxi hem vid 24-tiden... Typ..! Skulle bara "kliva ner" från en trottoarkant ner till taxin men av nån konstig anledning trampade jag snett och for i marken. Skrapade upp ena knät och stukade ena foten, grattis till mig!

                                            
                                      Matchade åtminstone nagellacket!

Har stukat foten förr så tänkte väl att det skulle läka hyfsat fort som de andra gångerna. Men när jag framåt eftermiddagen dagen därpå fortfarande inte ens kunde stödja minsta lilla på foten valde jag att åka upp på akuten. Detta efter samtal med både Katja sjuksköterska och själva sjukvårdsupplysningen. 4 ½ timme spenderade jag på akuten på påskafton, trevligare kan man ju ha det!

Det var dock en upplevelse kan jag säga. Magnus är en klippa och höll mig sällskap hela tiden, trots att vi var bjudna på fest hos Balogh vid 18-tiden. Givetvis skulle rullstolsfärden dokumenteras och det fick jag väl bjuda på med tanke på att han hellre satt där med mig än att sitta på en fest och dricka god öl!

                                         

Dagens roligaste var nog när sköterskorna frågade Magnus om han kunde transportera mig ner till röntgen - på båren haha! Tyckte själv att rullstol räckte mer än väl men de tyckte absolut jag skulle ligga kvar... Men det gjorde han i alla fall och jag är glad jag kom fram någorlunda hel!

När vi efter ca 4 timmar fick syn på doktorn frågade Magnus om han var mutbar. Detta var efter det att doktorn slängt iväg sin ringande telefon på golvet i korridoren, är man stressad då eller?! Han påstod att lite mat skulle räcka långt och då gav Magnus bort min ena ostmacka. Värt ett försök, eller hur?

Det hjälpte uppenbarligen för efter ytterligare en kvart - tjugo minuter kom han in efter att ha tittat på röntgenbilderna. Tack och lov inget brutet utan det var helt enkelt en otäck stukning som jag förmodligen kommer känna av i några veckor.

Lämnade akuten vid 21-tiden, åkte hem och bäddade ner mig och sen åkte Magnus iväg till festen en stund. Jag var helt färdig och orkade verkligen inte sitta och vara social. Dessutom tre våningar upp utan hiss!

Igår började jag kunna stödja lite på foten. Känns alltid värst när man suttit länge eller precis på morgonen. Då är kryckorna min bästa vän! Sen ska man så klart stödja så mycket som möjligt och det är jag bara glad för - vilken träningsvärk de jäkla kryckorna ger haha!

Framåt kvällen igår var vi på påskmiddag hos Magnus föräldrar i Ödåkra och idag har vi redan hunnit med en liten tur nere på Gröningen.

Ska dit i eftermiddag igen tänkte vi. Josse, Freddie och Josses bror kommer upp och hälsar på. Vi ska spana in min klänning och sen kör vi nog ner och grillar lite efter det, härligt!

Jobb igen imorgon, undrar vem jag ska köra med där..? "Hämta pappret i skrivaren..." Vet en som blir glad att slippa mig några timmar imorgon i alla fall! ;)

Hoppas ni haft en trevlig påsk!