Denna vecka har något verkligen hänt. Efter sammanbrottet i måndags har jag fått ett helt nytt tankesätt och allt har känts så himla mycket enklare. Jag behöver vara själv och trivs med tanken. Nu kan jag göra vad jag vill, när jag vill, utan att ta hänsyn till någon annan. Det kommer säkert fler bakslag, men nu vet jag att de går snabbt att ta sig ur.

Planerna för helgen såg länge ganska mörka ut. Ikväll hade från början nästan alla jag känner något annat planerat men sen dök en inbjudan till lite festligheter upp. Vi är fyra tjejer från gymnasiet som ska äta lite middag hemma hos mig och därefter gå ut en sväng. Minna, Bella och Tereza dyker upp vid 19-tiden och behöver jag berätta vilken mat det blir..??? Det ska i alla fall bli kul att ses!


På tal om det måste jag genast bege mig ner till stan för att införskaffa lite nödvändigheter inför kvällen!

...någorlunda i alla fall.

Måndagen var ingen rolig dag, kan väl säga att jag fick ett ordentligt bakslag och mådde inte alls bra. Av rädsla för att ytterligare en kväll skulle spenderas på detta sätt åkte jag igår hem till mina föräldrar efter jobb. Hälsade på min syster som också bor i Laröd och sen tillbaka hem till föräldrarna för att övernatta där. Fick lite annat att tänka på ett tag!

Resten av veckan är fortfarande relativt oplanerad, tyvärr. Det är då det blir jobbigt. Imorgon blir det dock middag hos Josse men till helgen verkar det som om jag blir ensammast i hela världen, i alla fall på lördag. Får väl se hur det hela löser sig...

Ikväll är det tvättning som står på schemat, tråkigt men måste göras. Sen blir det lite kvällsmys framför nån film tror jag. Det är jag värd!

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Hoppas ingen tog illa upp efter mitt förra inlägg, men jag måste vara ärlig mot mig själv. Hur ska jag annars komma vidare..???

Det pratades en hel del om mitt uppbrott med Daniel under lördagens tjejmiddag, det kommer säkert inte som någon överraskning. En sak som däremot kom lite som en överraskning för mig, fast som jag kunde instämma i efter en stunds reflektion, var att tjejerna tyckte jag förändrades under den tid jag var tillsammans med Daniel, åt det mindre bra hållet. Det är ju inte bra.

De syftade på att jag var en betydligt mer öppen och social person tidigare och min lägenhet var alltid en mötespunkt för alla möjliga tillställningar. Plötsligt höll jag mig mer i skymundan, oavsett om jag var med eller utan Daniel på diverse sammankomster.

Efter en tids funderande över detta kan jag alltså nu till viss del instämma. Varför blev det så kan man då fråga sig? Det enda svar jag kan komma på är att när en person i en relation tar mycket plats och kräver mycket uppmärksamhet så drar den andra sig undan, mer eller mindre omedvetet.

Jag vill absolut inte svartmåla någon och säger absolut inte att Daniel är en dålig person eller att han betedde sig illa, men det var inte rätt för mig, åtminstone inte som det var då. Han har många bra egenskaper och jag tycker fortfarande om honom jättemycket (för att inte tala om saknaden), men det räckte inte hela vägen.

Nu fick jag ventilerat det...

Tänker dock mycket på honom idag, där nånstans i Vasaloppsspåret...

Måste ju bara lägga till det senaste skvallret. Tydligen festade jag tillsammans med Prins Carl Philip igår. Eller ja, kanske inte tillsammans med honom men ryktet säger att han minsann befann sig på Helsing igår. Det gör väl nästan att jag känner honom, eller???

Gårdagen blev verkligen lyckad och jag hade hur trevligt som helst - tack vare stödet och uppmuntran från alla fantastiska tjejkompisar! Håller med Åsa, vi är verkligen lyckligt lottade.

Middagen blev supergod och tårtan som Therese hade fixat till kvällens födelsedagstjej Rebecca var en underbart god avrundning på det hela. Både allvarliga och mindre allvarliga ämnen diskuterades och en hel del mindre osanningar kläcktes av den mycket fantasifulla Josse.


Vid tolvtiden blev det taxi ner till stan, snökaoset tillät inget annat. Stämpel på Cardinal och sedan vidare till Helsing där vi irrade rundor ett tag innan vi återvände till vårt huvudmål för kvällen.

Dansade och hade jättekul allihop, inte ofta man håller ihop ett stort tjejgäng när man går ut men det lyckades vi alldeles utmärkt med.


Vid halv 4 gav jag och Josse upp och tog en taxi hem. Jag skulle ju som planerat sova hos henne men det hela slutade med att vi sov hos hennes ex Niklas. Ja han var inte hemma då alltså. För att göra en lång historia kort så var Josses lägenhet full med byggdamm eftersom den målas om och fixas för tillfället, så hon frågade helt enkelt Niklas (som befann sig i Norrköping i helgen) om vi kunde låna hans lägenhet. Det var skönt att slippa sova själv och vi kunde prata och ventilera lite tankar innan vi somnade.

Efter inte så många timmars sömn gick vi upp och ordnade frukost. En del av tjejerna från kvällen dök upp och gjorde oss sällskap och vi fick en liten uppdatering om hur alla uppfattat kvällen!

Nu har jag precis kompletterat sömnbristen i natt med ytterligare tre timmar och snart är det dags att leta fram något ätbart ur frysen. Känner jag mig själv rätt blir det sedan lite film-/serietittande i sängen!

Snodde denna utmaning från Åsas blogg:

1. Vad heter du?: Jennie
2. Ett ord på fyra bokstäver: Jord
3. Flicknamn: Jessica
4. Pojknamn: Jonas
5. Yrke: Jurist
6. Färg: (L)jusrosa?
7. Klädesplagg: Jeans
8. Mat: Janssons Frestelse
9. Sak i badrummet: Jordans tandborste
10. Plats/stad: Jönköping
11. En orsak att vara sen: Jag försov mig
12. Något man skriker: Ja!
13. Film: Jalla! Jalla!
14. Något man dricker: Juice
15. Band: Jumper (kommer ni ihåg dem???)
16. Djur: Järv
17. Gatunamn: Järnvägsgatan
18. Bil: Jaguar
19. Sång: Jennie Jennie
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Jenka

Allt måste börja på den första bokstaven i ens namn... Så det är bara för er att anta utmaningen...

Kvällen hos Thomas & Marie blev väldigt trevlig och rolig, med många skratt. En del i sällskapet är inte riktigt kloka - på ett bra sätt!

Medan värden (Thomas) tog sig ett lyxigt bad i deras stora jacuzzi ställde sig gästerna (och Marie) i köket och förberedde maten. Rättvist? - Nja, beror på hur man ser det, de bjöd ju på maten. Det resulterade i alla fall i en underbart god fondue med tillhörande potatisgratäng!

Schemat för kvällen blev snabbt fullspäckat och vi hann med en hel del. Efter maten spelade vi När & Fjärran, som givetvis vanns av mig och Marie. Plattis passade på att lära oss att Oasien är en ny världsdel... Ja så fel det kan bli med lite öl! Sen blev det lite Nintendo Wii, där jag vann en runda bowling, därefter lite tärningsspel och kvällen avslutades med en runda Chicago.


Klockan blev mycket innan jag och Plattis delade en taxi hem, bor ju på samma gata så det blev smidigast.

Nu ska jag snart iväg med Jenny och Åsa, blir en runda på Maxi för att inhandla mat till kvällens tjejmiddag. Kan nog bli lite lagom kaotiskt eftersom vi nyss kom på att vi kanske borde titta på recepten och göra en inköpslista. Men men, det löser sig nog!

...och jag lever än. Det är ju alltid bra...

Tankarna kretsar fortfarande mycket kring det som hänt, och drömmarna om nätterna är inte att leka med. Men det är väl då det hela bearbetas misstänker jag. Känner mig bara helt matt och enormt känslosam när jag vaknar, vilket är lite jobbigt.

Nu är det snart helg och den ser ut att bli fullspäckad, vilket är bra. Imorgon ska jag hem till ena systern och äta fondue (tror jag det blev i alla fall) med hennes man och vår privata taxichaffis Plattis. På lördag är det dags för den omnämnda tjejmiddagen hos Jenny. Där väntar en trerätters middag med efterföljande drinkar och sen givetvis utgång (som jag nu börjat se fram emot igen).

Trevlig helg om vi inte hörs innan!

Eller ja det är kanske en tolkningsfråga. Det hela uppstod i alla fall på kvällens tjejmiddag hemma hos mig, genom att jag meddelade att jag inte är så sugen på att gå ut på lördag eftersom det bland annat är jobbigt att komma hem till ett tomt hem och en tom säng.

Då kläcktes den briljanta idén att jag ska sova hemma hos Josse på natten, hon ska ändå ha en annan övernattningsgäst som kommer på besök från en annan stad. Hon har dessutom både dubbelsäng och en dubbel bäddsoffa så det praktiska är det inga problem med. När vi ändå var igång med våra pyjamaspartyidéer bjöds även Åsa in att delta, där finns ju sängplatser till fyra och vi tyckte det skulle vara trevligt att vakna upp tillsammans och äta gemensam frukost - ungefär som när vi var på roadtrip i våras med andra ord! Fast denna gång förflyttar vi oss inte genom halva Europa utan vi nöjer oss med de få meterna bort till Josse.

Har haft en trevlig kväll med tjejerna ikväll och singelnallen (med ett öra) har hittat hit igen... Ja vi har en sån i vårt gäng, eller ja den är Josses men man skulle kunna säga att han är till låns ibland. Inte första gången han är hos mig i alla fall så han känner säkert sig hemma här!

Lägenheten idag var fin, fick kanske ingen "wow-känsla" men jag måste bortse från hur det såg ut idag, d v s inrett av en äldre dam med skrikiga färger på väggarna. Det är ju sånt som går att lösa. Ska ta mig en funderare till på torsdag i alla fall, sen är det ju inte säkert att jag får den ändå. Vi får se hur det blir helt enkelt!

Imorgon ska jag titta på en annan lägenhet, har verkligen avancerat i Helsingborgshems kösystem. Slottshöjden står på tur denna gång, en tvåa för samma pris som idag, men med balkong.

Jag har plats nummer tre så inget är ju givet men ska bli kul att titta i alla fall...

Ok, då var det dags. Jag måste försöka hitta tillbaks till mina rutiner igen, och tro det eller ej så är bloggandet en del av dessa.

Jag har haft det skitjobbigt sen sist, det är inte kul att "förlora" någon man har så starka känslor för. Även om jag nu börjat inse att vårt förhållande inte var fungerande i längden (som det var den senaste tiden i alla fall) så försvinner inte känslor över en natt och det kommer att dröja länge innan jag är mig själv igen.

Hela helgen spenderades hos mina föräldrar. Långpromenader, besök hos båda systrarna, övningskörning och tv-tittande har stått på schemat och jag har blivit bortskämd med en massa god mat av alla dess slag. Min familj betyder verkligen allt för mig och utan dem vet jag inte vad jag hade gjort.

Vännerna kommer på en stark andra plats och betydelsen av dem blir som störst i såna här lägen, de är verkligen kanon på att stötta. Tack för att ni finns!

Jag överlevde alla hjärtans dag, som jag för övrigt tycker är en skitdag. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag tre år i rad har brutit upp ett förhållande precis innan. Lite uppvaktning fick jag dock, i form av hjärtpannkakor till frukost (tack pappa!) och en gullig teckning från min sjuåriga systerdotter som ville ge mig lite kärlek:


Nu återstår många kämpiga dagar. Får besök av både vänner och familj i veckan och på lördag står en sedan länge planerad tjejmiddag på schemat. Ska givetvis ta mig dit men om jag går ut är en fråga jag får ta ställning till senare. Behöver i och för sig träffa folk men känner mig inte riktigt så pigg och glad som jag brukar. Vi får se helt enkelt!

Igår tog det slut mellan mig och Daniel. Ska jag vara helt ärlig har jag haft det på känn ett tag men man kan ändå aldrig riktigt förbereda sig på något sånt här.

Att en person mår dåligt kan man alltid försöka lösa men när båda två inte mår så bra är nog detta enda utvägen. Det är i alla fall vad folk säger till mig.

Man måste må bra själv innan man kan må bra med någon annan som Åsa sa idag och det stämmer ju. Men det är bara så otroligt svårt att förstå just nu.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska klara detta, med tanke på allt annat jag råkat ut för den senaste tiden. Trodde jag varit på botten och vänt men det var tydligen bara önsketänkande.

Nu orkar jag i alla fall inte med en massa frågor, jag hör av mig till dem jag vill och orkar prata med.

Får se när jag bloggar nästa gång, känns lite som det kvittar...

Fick tyvärr tacka nej till visningen idag. Min nuvarande hyresvärd krånglade och var inte alls hjälpsam när det gällde att hitta en ny hyresgäst för snabb inflyttning. Ok att jag inte fick hitta någon själv men de kunde väl i alla fall hjälpa till lite. Men nej, de skyllde på sina bostadsköer - som om någon i Helsingborg känner till denna hyresvärd! Bara namnet får en att skratta och dessutom befinner de sig i Göteborg... Lite väl löjligt kan jag tycka!

Men jag sörjer inte för det, har ju som sagt en supermysig lägenhet redan och det har i alla fall visat sig att mina dagar hos Helsingborgshem börjat ge resultat. Nästa gång kanske det går bättre!

Kanske blir det så. Men bara kanske.

Blev uppringd av Helsingborgshem idag och jag stod tydligen näst på tur till en lägenhet jag anmält intresse för för ganska längesen. Ska titta på den på onsdag och vill jag ha den så får jag den, alltid skönt att gå dit med den vetskapen.

Enda kruxet för mig är att det är ganska snabb inflyttning, 1 april för att vara exakt. Har varken lust eller råd med dubbla hyror i två månader, roligare kan man ha för de pengarna. Det hela beror alltså på om jag kan fjäska ordentligt för min nuvarande hyresvärd om att själv få hitta och rekommendera en ny hyresgäst, som då går med på att flytta in så snabbt. Med dagens bostadsbrist lär ju inte det vara några problem.

Får bli ett samtal dit imorgon. Fördelen är att jag har en liten privat hyresvärd idag, de brukar inte vara lika stränga som de större bolagen. Fick göra så sist jag flyttade ifrån en privat värd i alla fall. Håll tummarna!

Varför vill jag flytta då?

Jag har ju en fin lägenhet idag, som jag verkligen trivs i. Men svaret är enkelt, jag vill längre norrut och det blir det i så fall. Har bott på söder hela mitt (hittills!) vuxna liv och börjar i ärlighetens namn tröttna... Sen är en lägenhet i de norra delarna betydligt mer attraktiv om man någon gång skulle vilja byta lägenhet. Kräsen? - Ja lite kanske, men det får man vara!

Efter att ha varit hemma en hel vecka känns det väl inte så där speciellt. Känner snarare ett extremt behov av att träffa folk! Har gått här hemma i min ensamhet nu i sju dagar och ska jag vara ärlig så börjar jag faktiskt bli lite trött på mig själv.

Ytterligare en kväll får jag i alla fall spendera i ensamhet, sen ser det ut som jag ska träffa Daniel imorgon. Det är egentligen personalfest då men det kändes inte aktuellt efter en veckas influensa och sängliggande.

Var ute och fick lite frisk luft idag i alla fall, en tur på Apoteket bestod den rundan av. Det kändes skönt att komma ut lite, även om det inte var en så väldigt lång runda.

Nu ska jag fortsätta med mitt slappande, något jag blivit expert på under veckan som gått!

Då vet jag äntligen vad som är fel. Läkarbesöket i tisdags visade att jag helt enkelt drabbats av en depression. Beskedet kom väl inte som en fullständig chock men det känns ändå bra att ha kollat upp det och fått en professionell bedömning.

Som jag skrev tidigare har jag ingenting att dölja, tvärtom vill jag att alla ska få veta. Dels för att det är en enorm lättnad att alla vet (jag kan på så sätt undvika frågor och spekulationer), dels för att jag till viss mån önskar förståelse i en del situationer. Jag är inte alltid på topp (vem är det?) och ibland drar jag mig undan, svarar inte i telefon och vill bara vara själv. Ibland kan jag verka irriterad och då beror det inte på någon eller något annat än min depression. Känslorna går upp och ner och mitt humör kan variera från en minut till en annan.


Som min läkare sa så ska jag inte se det hela som en "sjukdom" utan snarare som ett "tillstånd" som jag ska försöka ta mig ur. Jag påbörjade min medicinska behandling idag. Nu säger de att det kan ta några veckor innan man börjar känna resultat. Men jag är hoppfull och ser fram emot en förbättring av mitt allmänna tillstånd!

1. Hur gammal är du om 5 år?
32

2. Vem tillbringade du två timmar med idag?
Ingen, varit hemma och återhämtat mig från influensan.

3. Hur lång är du?
Tror jag är 172 cm...

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Taken, superbra film!

5. Vem ringde du senast?
Mamma och pappa, för att meddela att tvättmaskinen i tvättstugan fungerade igen (den centriifugerade inte riktigt som jag ville till en början).

6. Vem ringde senast dig?
Daniel, nyss hemkommen från Stockholm.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"Jag ringer dig imorgon vännen, sköt nu om dig så du mår bättre! Kram kram" - från en underbar vän (du vet vem du är)!

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Ringa, uppstår sååå lätt missförstånd via sms, man tror själv att man är glasklar med det man skriver men oj så fel det kan bli!

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Lyckligt gifta i 35 år.

10. När såg du senast din mamma?
I söndags när hon kom hem med ett överlevnadskit till mig.

11. Vilken ögonfärg har du?
Blågrön tror jag...

12. När vaknade du idag?
Vid 10-tiden, fortfarande hemma från jobb så passar på att sova ut.
 
13. Var befinner du dig om 10 år?
Kan jag svara på först när jag mår bättre. Är en dag i taget som gäller för tillfället.

14. Vad skrämde dig om natten som barn?
Mörkret...det gör det fortfarande!

15. Vad fick dig verkligen att skratta sist?
Telefonkonferensen med Josse och Åsa igår, jag låg ju hemma och var sjuk men fick vara med på deras middag via högtalartelefon.

16. Hur stor är din säng?
120cm bred och 200 cm lång.

17. Har du stationär eller bärbar dator?
Både och, dock en knappt fungerande bärbar.

18. Sover du med eller utan kläder på dig?
Hmm, varierar... Är ganska kallt i min lägenhet så då får man ta på sig.

19. Hur många kuddar har du i sängen?
2

20. Är du social?
Normalt sett ja, numera tyvärr inte lika mycket som jag önskar.

21. Vilken är din favoritglass?
Är inte överförtjust i just glass, får väl bli mjukglass på sommaren då.

22. Vilken är din favoritefterrätt?
Något sött, gärna med choklad!

23. Tycker du om kaffe?
Nja, lite faktiskt, men har kommit underfund med att jag inte "tål" det pga magkatarr.

24. Sover du på någon särskild sida?
Sover nästan alltid på mage, fast när jag vaknat skulle man kunna tro att jag snurrat 120 varv i sängen under natten, så som den ser ut!

25. Tycker du om att mysa/kela?
Ja, det gör jag! Vem gör inte det?

26. Känner du någon med samma födelsedatum som dig?
Inte samma födelseår men Prinsessan Madeleine har samma födelsedag som jag, 10 juni.
 
27. Vill du ha barn?
Ja, när jag kan ta hand om mig själv.

28. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej.

29. Föredrar du havet eller en bassäng?
Havet!

30. Vilket är ditt favoritprogram på Tv:n?
24, Prison Break, Grey´s Anatomy och Desperate Housewifes.

31. Sover du med gosedjur?
Nej, men har en jätte-Ior som vakar över mig när jag sover.

32. Vad har du närmast dig som är rött?
Lampskärmen vid sängen.

33. Kan du byta olja på bilen?
Nej, men jag har inte körkort så det är min ursäkt!

34. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Lite svårt med hänsyn till ovanstående fråga...

35. Vilken var den senaste boken du läste?
Det ska bli ett sant nöje att döda dig, av Magdalena Graaf.

36. Läser du dagstidningen?
På nätet.

37. Dansar du i bilen?
Kan man det???

38. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
Rix FM

39. När var du i kyrkan senast?
Oliwers dop i augusti förra året.

40. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Hmm, det var en svår fråga. Vet att vi hade en dåtida HIF-spelare som mattelärare under en period, Ola Nilsson. Han var omtyckt!

Men inte helt. Får avvakta provsvar och på torsdag vet jag. Då kanske jag kan berätta här, för jag har inget att dölja. Tror jag. Är det någon som avråder mig får ni gärna låta mig veta varför.

Imorgon väntar ytterligare ett viktigt besked.

Fortsättning följer med andra ord...

Annars börjar influensan (som jag fortfarande antar att det var) ge med sig. Hade lite feber i morse men sen har det känts bättre och bättre. Hostan och det onda i halsen lever kvar men det är ändå överkomligt. Blir hemma från jobb en dag till, sen får vi se.

Kanske får en förklaring till varför jag mått som jag mått den senaste tiden.
Kanske får en medicinsk förklaring och inte bara en massa spekulationer.
Kanske kan även detta innebära en positiv förändring...

Förändringar är bra sägs det, kanske är det så att den jag står inför just nu till och med kan vara det bästa för mig?

Det återstår att se...

Man känner sig verkligen ynklig när man är sjuk, det är inte mycket med en. Jag är väl medveten om att man måste äta och dricka även om man mår så här, men det är ju inte riktigt så att energin finns där till att stå och fixa i köket.

Jag är lyckligt lottad som har världens bästa föräldrar för de kom precis förbi med en påse fullproppad med nödvändigheter. Allt från tabletter till färdigmat och även lite godis (som jag egentligen slutat äta men det är faktiskt lite synd om mig just nu...). Det är egentligen kalas hemma hos dem i eftermiddag/kväll eftersom kära pappa fyller år imorgon, men de får helt enkelt klara sig utan mig.

Annars vill jag inte påstå att det är bättre med mig idag, blev inte många timmars sömn i natt och grannarna får nöja sig med ett par minuters tystnad innan mina hostattacker drar igång igen.

Usch usch...jag vill bli frisk nu!